Kategoriarkiv: Skapande

Trä, garn, papper, tyg, slöjd, kartong, lim, återbruk, ståltråd, servetter och lite till.

Trä!

Snickarkurs, säger noggranna läsare av förra inlägget. Vadå snickarkurs?
Jo, jag ägnade fem dagar i mars åt att snickra ihop ett litet skåp. Eller börja snickra ihop ett skåp rättare sagt, jag hann inte riktigt klart. Desto bättre, nu har jag goda skäl att utöka verktygsparken med japanska sågar och stämjärn och annat kul som behövs för att att sinka hörn. (Det var verkligen SÅ roligt.)

 

Ett sinkat hörn på vad som ska bli en låda. Körsbärsträ till vänster och ask till höger.

Kursen heter ”Gör ditt egna lilla väggskåp” och hålls av möbelsnickaren och slöjdläraren Håkan Palm i Lädja. Är man intresserad av att investera fem fullmatade dagar i kreativt skapande i trä är det verkligen en toppenkurs. En del moment görs på maskin och annat manuellt. Vi var sju deltagare och det var mycket god stämning. Som bonus kan nämnas den fantastiska maten som serverades under kursen. Nästa tillfälle är i oktober.

Jag har inte jobbat i trä på länge, men det är verkligen ett favoritmaterial. Levande, svårtämjt, vackert. Det får definitivt bli mer trä framöver.

Bilder på skåpet ska jag förstås servera när det är klart!

 

(Sponsrat inlägg? Mutad bloggare? Nej. Jag gillade kursen precis så här mycket.)

Annonser

Lämna en kommentar

Under Skapande

Monthly Makers – miniatyr

I vintras fastnade jag under en period fullständigt i den fenomenala bloggen som Alicia står bakom. (Jo, man kan läsa sig igenom hela, säger hela, bloggen. Det är värt det, testa gärna.) Hon jobbar kreativt i en mängd olika material och uttrycksformer, och berättar om detta på ett befriande prestigelöst sätt. Via Alicia hittade jag till bloggprojektet Monthly Makers som hon tillsammans med elva andra bloggare står bakom. Monthly Makers är ett sätt att uppmuntra till kreativitet genom månadsvisa teman. Februari månadstema ”trä” missade jag med en vecka, eftersom snickarkursen som redan var bokad ägde rum först i mars och mer idéer än så rymdes inte. Månadstemat nu i mars är ”miniatyr” och det är ju helt oemotståndligt, naturligtvis. Särskilt för en sån som mig, vars första riktiga favoritmaterial var cernitlera.

Jag började först att krångla med det jag hade hemma, dvs delar från en smyckesmaterialsats. Det blev en galge. Inte två, den andra blev alldeles skev. Mer än så ville det sig inte riktigt.

 
 Någonstans i bakhuvudet hade jag nog Alicias vårfåglar, kombinerat med att vilja testa den lufttorkande lera hon använt till dem. Där jag firade påsken hade jag varken tillgång till köpelera eller lust att åka extra till stan för att handla, så det blev hemgjord porslinslera efter Rebeccas recept istället. Den krymper litegrann när den torkar, men inte alls så mycket som trolldeg, och den är väldigt trevlig att jobba med. Förklätt till ett test av lera ville de här påskhönsen komma fram i ljuset. Någon gång kanske de får öglor, tråd och färg också, vi får se. Tills vidare är de en blandad flock höns. Om någon undrar om höns verkligen har så långa stjärtfjädrar så är det en mycket ovanlig form av vita japanska plymhöns.

Möjligen vill någon av dem istället bli en fredsduva. Jag hade velat skicka ut den över jorden i så fall.


8 kommentarer

Under Entusiaster, Skapande

Skam den som ger sig

2015/06/img_2309-0.jpg

I serien om oavslutade pysselprojekt har vi kommit till De Flätade Stolsdynorna. Det hela började med en beskrivning av en flätad matta i den eminenta tidningen Hemslöjd, för ohyggligt länge sedan. Principen är att man flätar av tygremsor och sedan syr ihop den långa flätan i en platt spiral. Jag valde att fyrfläta, både för att få en bredare fläta och för att det skulle se lite märkvärdigare ut. Tre remsor gråsvarta jeans och en remsa djuprött satinfodertyg. Det blev riktigt snyggt, och det var till och med överkomligt att sy ihop det hela. Visst är det mer långtråkigt än att fläta, men det går ändå relativt snabbt framåt och jag kände att det hände lite varje gång jag tog fram påsen med materialet.

Tills jeansen tog slut. Jag hade ett par gråsvarta jeans och när de var sönderklippta hade jag en så enorm hög remsor att tanken att det inte skulle räcka inte föresvävade mig. Det hjälpte inte. Jeansen tog slut och där satt jag med två stolsdynor lagom för en femårig rumpa, ungefär. I det här skedet blev projektet liggandes så länge att det är sorgligt att prata om. Efter ett tag gav jag mig ut på jakt efter ett liknande jeanstyg på diverse loppisar. Kom hem glad i hågen med ett par i praktiskt taget exakt samma nyans. Började sy. Fick konstatera att tyget var av en helt annan kvalitet och fransade sig betydligt mer än de första jeansen. Och ungefär här befinner vi oss nu. Den tappade sugen är dock upplockad igen efter att ytterligare ett par väl slitna gråsvarta jeans dykt upp och så gott som tiggt om att förvandlas till tygremsor. Fortsättning följer. Men Gud vet när.

Lämna en kommentar

Under Skapande

Att vara en pysselhamster

Visst är det märkligt hur mycket roligare det kan vara att starta upp nya projekt än att avsluta gamla? Börja skriva blogginlägg utifrån en fenomenalt klok tanke som aldrig tänks färdigt, planera ommöbleringar som planeras om så många gånger att den ursprungliga idén fullständigt gått förlorad, köpa material till pysselprojekt som faller på att det fattas en yttepytteliten detalj innan man är helt klar över hur man ska bära sig åt. Särskilt lådan med material tenderar att svämma över. Periodvis har jag totalt köpstopp på fina papper, broderigarner, tyger och annat som kan vara helt oundgängligt när det kliar i fingrarna. Kanske borde lådan rensas. Men nu är det ju så med kreativitet, att den inte kan planeras i detalj. Plötsligt behöver man den där tyllbiten eller garnstumpen till något som inte alls hade blivit lika bra utan. Då kommer pyssellådan (eller, i ärlighetens namn, lådorna), väl till pass. Man behöver en fin knapp och hittar cernitlera. Man behöver tygpynt och hittar en bit spets. Lådan blir plötsligt en skattkista och fler idéer dyker upp utifrån det som finns där.
Idéer som blir planer som blir ett påbörjat pysselprojekt som till slut, kanske, blir något i närheten av vad som var tänkt.

2 kommentarer

Under Skapande

Det perfekta tv-programmet

Jag går på det varje gång. Matlagning, naturmaterial, den hemkokta sortens inredning. Jag går verkligen igång på det mesta som Ernst fyller sina tv-program med. Pyssel som inte kommer i färdiga materialsatser. Stenar i blomkrukorna. Marockanska kakelplattor. Improvisationer i mossa. Fridfullt och tillåtande.

Och varje gång blir jag irriterad.

Det där är inte vitmossa, det syns ju lång väg att det är en lav! Och hur lång tid tror du det tar för den där kubikmetern att nybildas? Hört talas om lagom?

Du kan väl inte stå och hänga levande ljus i granen, din folkbildningskatastrof! Här har Räddningsverket ägnat åratal åt att lära folk att kontrollera sina brandvarnare varje advent och så kommer du och ska förvandla granen till en fackla!

Ska du ha inläggningen framme på hyllan bara för att den är vacker? Den kommer ju att bli dålig!

Ja, ni hör. Fridfullt och tillåtande, var det.

Lämna en kommentar

Under Skapande

Franska knutar!

IMG_4448-2

Minsann gick det att lära sig franska knutar också. Ibland är det skönt med kompetens på rätt ställen. Som bakom disken på Hemslöjden i Landskrona. En helt fantastisk butik, för övrigt, både för den pysselsugne och för den som bara vill ha en riktigt välgjord present till någon. Jämte allt annat kul har de en troligen unik kunskapsbank och stort materialsortiment kring skånska yllebroderier. Det ska jag prova någon gång. 
Jag åkte dit för att få tag i garn till ett helt annat projekt, men passade på att be om hjälp när jag ändå var där. Det tog en kunnig brodös knappt en halvminut att förklara knepet och visa hur det skulle gå till. Knepet är att  hålla ordentligt i tråden när man drar igenom nålen. 

Citadellet i Landskrona, där Hemslöjden ligger, var ett trevligt utflyktsmål även i övrigt. Det blir fler turer dit. 

 

Lämna en kommentar

Under Skapande

Bästa tågpysslet?

IMG_1566-0.JPG

Jag tågpendlar till jobbet, och hur mycket tid jag lägger på det är en så tragisk historia så den ska vi inte prata mer om. Desto roligare är det att hitta det ultimata tågpysslet. Efter sova, äta och läsa har brodera dykt upp som en bubblare. Lagom stort, skräpar inte, går att pausa när som helst och blir inte långtråkigt. Eller ja, det där sista beror förstås på kombinationen av broderi och brodör. Själv har jag svårt för korsstygn i mer än små doser. Fritt broderi trivs jag däremot utmärkt med. Det som syns på bilden är ett hundkexmönster i grönt och mörkbrunt. Det mörka är sytt med bara en tråd moulinégarn, vilket blir väldigt tunt och effektfullt, utan att vara mer komplicerat att sy.
En del av mönstret ska sys med franska knutar, så den som kan erbjuda en snabbkurs på såna är välkommen att höra av sig. Annars funderar jag som bäst på olika fuskvarianter av knutliknande stygn, men det blir ju inte samma sak.

Lämna en kommentar

Under Skapande